Kan ej lämna …!
Helt oavsett möjliga alternativa leverantörer till rysk naturgas kan många EU-länder bl.a. Tyskland inte bryta sina gasavtal! Avtalen är av typen ”Take or Pay”, vilket betyder att köparen måste betala leverantören, i det här fallet ryska Gazprom, oavsett om man tar emot gasen eller ej. Avtalen är dessutom mycket långsiktiga i storleksordningen 25-30 år. För det tyska energiföretaget Uniper (f.d. Eon Ruhrgas) går avtalet med Gazprom ut 2036 (!). Juridiken ser alltså ut till att sätta stopp för ett snabbt utträde från den ryska naturgasen!
Förhastad analys …!
Redan i början på angreppskriget på Ukraina bedömde EU att man genom alternativa leverantörer skulle kunna minska gasimporten från Ryssland med två tredjedelar (!) redan i år (läs mer på http://climateforlife.se/kopstopp-pa-rysk-energi/). Med tanke på att det finns väldigt få kryphål (läs mer nedan) i avtalen med Gazprom var denna analys tyvärr förhastad och alltför optimistisk!
Standardavtal …!
Den aktuella typen av avtal är mer eller mindre standard på naturgasmarknaden sedan årtionden tillbaka för att infrastrukturhållaren (den aktör som äger gasledningarna) skall vara försäkrade om att få förräntning på de tunga investeringarna i gassystemet.
Få kryphål …!
Enligt den tyska advokatbyrån Raue i Berlin och dess energirättsexpert Christian von Hammerstein finns det bara två situationer som gör att man kan bryta avtalen med Gazprom i förtid. Den ena är vid ett ingrepp från en högre instans, som varken är kopplad till köparen eller leverantören. Denna situation gäller t.ex. om EU eller en enskild EU-stat skulle besluta om ett gasembargo d.v.s. ett förbud att importera gas från Ryssland. Den andra situationen är om leverantören, Gazprom, själv bryter avtalet genom att helt enkelt sluta med att leverera gas. Anm. Det senare har redan skett i fallet med Polen och Bulgarien. I Polens fall hade Polen själva redan sagt upp avtalet (då det gick ut vid kommande årsskifte) innan Ryssland avbröt leveranserna.
Slutsats …!
EU har hamnat i ett gasdilemma till följd av typen av gasavtal, ”Take or Pay”! Ingendera parten torde dock ha ett intresse av att bryta avtalen varken i form av gasembargo eller i form av att sluta leverera då det ligger alltför stora ekonomiska intressen bakom. Eftersom avtalen i sina detaljer är konfidentiella kan man inte veta om det trots allt går att minska ner gasköpen till en viss undre gräns utan att behöva betala. Rent hypotetiskt kan man i så fall tänka sig detta som ett första steg på kort sikt. På längre sikt är det en genuint öppen fråga hur EU skall komma ur sitt gasdilemma!!!