Addis Abeba!- Ett av tre avgörande FN-möten under 2015

Under föregående vecka träffades ca 200 länder i Addis Abeba i Etiopien i FN:s regi för att diskutera finansiering av FN:s 17 s.k.  uthållighesmål  lika med SDG:S (Sustainable Development Goals). Mötet är det första i raden av tre för klimatet viktiga FN-möten under 2015. Addis Abeba handlar om hur målen skall finansieras. Nästa möte blir i New York i september. Slutligen kommer det för ett globalt klimatavtal så viktiga mötet COP 21 i Paris i december.

Fattigdomen i världen halverad sedan millenieskiftet!

FN-processen att uppnå vissa uthållighetsmål, SDG:s, startades vid millenieskiftet. Den innehöll då som ett av sina tyngsta mål att utrota fattigdomen i  världen till 2015.  Nu är vi där! HUR gick det? Ja, inte helt, men världsfattigdomen har trots allt halverats på denna i sammanhanget ganska korta tid! Resultatet visar två saker! Dels visar det att Världssamfundet rätt organiserat kan göra skillnad. Dels visar det att det är viktigt att sätta upp tydliga och höga mål kombinerat med att korrigera under resans gång. Nu i Addis Abeba har man som följd av att  inte ha nått ända fram därför tvingats förlänga den ursprungliga perioden med 15 år d.v.s. till 2030.  MEN man har också kommit fram till att …….

Klimatförändringarna styr allt!

Ett av de viktigaste insikterna på mötet i Addis Abeba är att det inte går att uppnå fattigdomsmålen, jämställdhetsmålen, försörjningsmålen etc utan att stoppa den globala uppvärmningen. Att begränsa koldioxidutsläppen och hålla ökningen av jordens medeltemperatur under 2 grader styr allt! Förutom finansiering krävs ren energi! En ohämmad ökning av fossilbaserad energi blir synnerligen kontraproduktivt! VEM tror att det går att upprätthålla en försörjning av en värld med omkring 10 miljarder  människor efter 2050 med bl.a. utbredd torka? Kolla hur det kommer att se ut i Nordamerika! De bruna områdena är i stort sett ej odlingsbara längre!

FN:s finansieringsfond får nyckelroll!

Redan vid det s.k. COP15 i Köpenhamn 2009 beslutades att de utvecklade länderna skall bidra med 100 miljarder dollar per år f.o.m. 2020 för utveckling av ett rent energisystem i utvecklingsländerna. Inom FN:s ram har man därför arrangerat en fond GCF (Green Carbon Fund) för detta ändamål. I Addis Abeba  kom man fram till att detta kräver bidrag från alla aktörer d.v.s. stater, näringsliv och privata givare. FANTASTISKT! Både DU och jag, Stefan Löfven, Angela Merkel, Obama m.fl. får chansen att hjälpa till! Bli en PLANETSKÖTARE! (IGEN! Lyssna på Johan Rockströms sommarprat den 12 juli!)

G7 drar i nödbromsen överraskar alla!

USA, Tyskland och Frankrike genom Obama, Angela Merkel och Francoise Hollande drev på hårt i klimatfrågan på  senaste G7 mötet på Schloss Elmau i Bayerska alperna den gångna helgen. Koldioxidutsläppen från kol, olja och naturgas skall minskas med 70%  till 2050 från 2010 års nivå och vara helt borta till sekelskiftet. Varför är detta överraskande? Jo, bland de sju finns ju även Japan och Kanada som hittills har bromsat! Att USA är med på båten är också mycket positivt och i viss mån överraskande! USA släpper ut näst mest efter Kina. Räknat per capita är man dock den överlägset största utsläpparen. USA är dessutom en stor kolexportör! THANKS OBAMA!!! NU drar G7 i nödbromsen ,vilket inte är en dag för tidigt!! Kolla!

Stor betydelse inför  Paris-förhandlingarna i december!

G7- länderna svarar ungefär för ca 30% av den globala förbrukningen av fossila bränslen och utgör således en stor påtryckare på övriga länder inför FN/IPCC och COP21 i Paris senare i år. FN-mötet i Paris syftar ju till att ersätta ett för närvarande haltande Kyoto-avtal med ett mellan alla FN:s alla 195 stater multilateralt  avvecklinsavtal för koldioxidutsläppen.

Mötet i Paris är sista chansen!

NOTERA att på detta möte är alla regeringschefer samlade och att mötet är sista chansen på lång tid att få till ett heltäckande avtal. Regeringscheferna har hittills endas deltagit ungefär vart 5:e år på dessa FN-möten. Senaste gången var i Köpenhamn på COP 15 i december 2009. Köpenhamnsmötet blev tyvärr en flopp. Sedan dess har koldioxidutsläppen ökat varje år med mellan 1-2 %!

Varför håller inte detta längre!

För att vi inte skall överskrida 2-gradersmålet har vi en CO2-budget på 1000 miljarder ton att hålla oss till. Hittills de senaste 50 åren har vi förbrukat hälften av denna budget. Med nuvarande takt på 35 miljarder ton har vi uppnått taket till 2030. Då är vi på väg mot en galopperande global uppvärmning långt över gränsen 2 grader. De senaste 50 årens CO2-utsläpp har resulterat i en uppvärmning på ca 1 grad. Med den här takten är vi på väg mot 4-6 grader. Kurvan måste  brytas ASAP. DÄRFÖR är senaste helgens överenskommelse mellan G7-länderna så viktig!

EU tar tag i taktpinnen!

Den här veckan, må-ti, träffas ledarna för 35 av totalt 195 stater involverade i FN:s förhandlingar om ett kommande  och heltäckande klimatavtal. Avtalet skall ersätta ett haltande Kyoto-avtal från 1997. Mötet sker i Berlin med Angela Merkel och Francoise Hollande som värdar med Angela Merkel i förarsätet .  Francoise Hollande har en senare nyckelroll som värd för det ur klimatsynpunkt helt avgörande mötet COP 21 i Paris i december. Denna veckas  möte i Berlin följs av en rad ytterligare möten med EU i huvudrollen innan Paris.

Angela Merkels ligger i!

I juni om ca 3 veckor träffas den s.k. G7 gruppen (de sju ”stora” ekonomierna) i tyska alperna på ”Schloss Elmau”, med Angela Merkel som värd. Klimatfrågan förväntas ligga högt upp på agendan. Hon har i en rad sammanhang profilerat sig som klimathök och kommer att sätta press på de andra! Något senare också i juni träffas den stora FN-delegationen på 195 stater i Bonn som en första större förberedelse för mötet i Paris i december. Bonn-mötet kommer att följas upp av ett nytt större förberedelsemöte i New Yourk i september

Planen slirar!

Jo,  alla dessa möten behövs ty planen för förberedelser till Paris, som gjordes upp på förra FN-mötet, COP-20 i Lima, Peru slirar betänkligt. Där beslutades att alla involverade 195 stater skulle avge sina löften till minskade CO2-emissioner senast den sista mars i år. Den sista mars hade dock endast 32 stater lämnat sina bidragsmål s.k. INDP:s (Intended National Determined Contributions). Av dessa  kom 27 från EU:s stater. Per idag 21 maj har endast ytterligar 5 länder lämnat sina bidrag. Snacka om respekt för ingångna avtal och beslut! Krafttag behövs! MEN vad kan DU och jag göra? Jo, sprida budskapet om den slumrande katastrofen till din bekantskapskrets, till dina lokala politiker, till whatever!

EU sticker ut på ett positivt sätt!

EU går före inte bara vad gäller att hålla i taktpinnen och uppnå konsensus kring INDC:s utan även nivåerna på utsläpps-minskningarna! Inom EU har man enats om utsläppsminskningar på 40% till 2030 jämfört med 1990 års nivå. Inom parentes kan nämnas att Tyskland utmärker sig även här på ett positivt sätt genom att sätta sitt 40 %:s- mål redan till 2020. Helt rätt! Ambitiösa mål krävs för att 2-gradersmålet skall kunna innehållas!  OBSERVERA att 2 grader innebär att utsläppen måste minskas med 80-90 % till 2050.

De stora utsläpparländerna än så länge inte på banan!

Kina och USA som ligger i topp i utsläppen har trots allt indikerat en klar vilja att nu vara med i ett globalt och heltäckande klimatavtal. MEN ambitionerna är alldeles för låga! De har hittills indikerat nivåer långtifrån EU:s. Kom ihåg att dessa båda länder svarar för över hälften av alla utsläpp! Kina säger t.ex. att man skall påbörja minskningen av sin utsläpp senast 2030. USA å sin sida är mer ambitiösa och anger målet 27 %:s minskning till 2025 i förhållande till 2005 års nivå. Omräknat till 1990  års referensnivå, som EU använder, kanske det motsvarar säg 15 %. Det här med procent och årtal är svårt! Det fick Lövden-regeringen efara i höstas när man inför EU skulle redogöra för sina INDP:s.  Där var väl egentligen inte en siffra rätt! Läs mer om Sveriges ”fejkade” situation på http://climateforlife.se/breaking-news-tickande-miljobomb/

De globala utsläppen idag anno 2015!

Som sagt Kina och USA är de största utsläpparländerna med Ryssland och Indien närmast därefter. Detta gäller räknat i absoluta tal på ländernivå. EU har en relativt hygglig position i denna liga. MEN mäter man per capita så är USA överlägset störst med en utsläppsnivå per capita lika med ca 20 ton CO2 per år och EU-staterna någonstans mellan 5-10 ton per capita och år. Kina som fortfarande är under stark utveckling ligger betydligt lägre än både USA och EU på ca 4 ton per år. En talande överblick på de globala utsläppen i absoluta tal på ländernivå framgår av nedanstående karta!